söndag 19 december 2010

Söndagsbilden


Vissa datum är livsomvälvande.
Det händer saker som skakar om, som får livet att ändras.
Blir ledsamt, sorgset, hoppfullt och orättvist. Den 19 december 2002, för åtta år sedan fick mamma sitt cancerbesked av en mycket osympatisk läkare.
Livet tog strypgrepp på oss inblandade.
Har man inte varit med om ngt liknande kan man i sin vildaste fantasi inte förstå hur det känns. Skaulle mamma dö nu? Ifrån oss, syrran och mig. Det går ju inte. Mamma skall ju alltid finnas. Alltid.
:
Mamma dog 29 september 2003.
9 månader och 10 dagar efter cancerbeskedet.
Under dessa månader var vi olyckliga, ledsna, hoppfulla och hade en fin tid tillsammans. Syrran och jag var sjukskrivna och tog hand om fina mamma. (Hade det varit idag, hade vi inte kunnat vara med mamma på samma sätt....den nya politiken är ju inte särsklit humanisk.....)
.
Första julen utan mamma var mycket konstig.
Andra julen bättre, då låg en liten David i syrrans mage.
Tredje julen låg en liten Maja i min mage och en liten gobit på sex månader förgyllde julen för oss alla.
Fjärde julen busade David och Maja och en liten Ellen låg i min mage.
Sedan dess har jularna blivit bättre och bättre. Julen är ju barnens högtid (om man har barn såklart) och vi vill ge våra barn fina traditioner och minnen. Vi pratar ganska mycket om mormor som bor i himlen och visar foton på vår vackra mamma.
Tjejerna och vi är så lyckligt lottade som har mormor E. Mammas bästa vännina är deras mormor. Det känns så bra och framförallt så rätt. Det är deras mormor, och det är bara så det är!
.
Hjärtat ovan sitter i vardagsrummet. Hjärtat och det lilla blänket symboliserar mamma. Saknaden och kärleken man alltid kommer att känna. Orden symboliserar att det faktiskt kan vara en god jul. Livet går vidare och vi männsikor har en överlevnadsinstinkt.
.
Detta är mitt bidrag till fabriken.

6 kommentarer:

Gabriella sa...

Så mycket kärlek i dina ord.
Tänker på er, dig och syster.

Extra varm kram idag! Bella

Anonym sa...

vad fint skrivet!!!:)KRAM

syster A sa...

Åh så fint du skriver min fina fina syster. Kärlek.

Kram A ♥

MITT VITA HUS sa...

Jag skickar dig en bamsekram denna dag!

Kram M ♥

enannanhelena sa...

Känner igen mig, i livets ibland tvära kast. Oempatiska läkare har jag också träffat & släktingar med cancer har jag... Det är ändå som du skriver, det här med överlevnadsinstinkten, man lär sig att se det fina & bra, ofta finns det där, i de enklaste av vardagshändelser.
Hoppas att ni får en fin jul, Du & "de dina"!
mvh helena

Anonym sa...

En stor kram från oss på myrby gärdet...

Min mamma fick sin cancerdom i mars 2006 då Malin låg i min mage......
jag känner i hjärtat er sorg och förtvivlan....
Min mamma lever fortfarande dock en metastas i hjärnan förra hösten....

Rädslan finns varje dag....
Inte kul med sjukhus politiken att inte kunde
Vårda sin anhörig.....
kram fr oss