Och åter igen

så glömmer jag att skriva om viktiga saker!
Maja kom till dagis idag, lek ute på gården, bus med kusin David. De två var i sitt esse. Pappa var med, men Maja hade inte tid med honom. Hon for runt på avdelningen med David. Hade tydligen gråtit som bara den när de skulle gå efter två timmar. Imorrn blir det lunch. På dag tre. Hon är bara bäst vår lilla stolla. Som hon behöver det här nu! Hade gärna haft henne hemma, men hon behöver det här nu. Att få träffa andra barn, få ta del i det sociala samspelet. Hon är verkligen en dagisunge. Visst är jag medveten om att bakslag kommer förr eller senare. Men hon är så trygg i sig, har språket att berätta hur hon mår, och framförallt har hon en sådan trygghet i David. Det är en dröm för oss föräldrar att få ha Maja och David på samma dagisavdelning. Det känns som att det är först nu jag har insett hur lyckligt lottade vi är. Det kunde inte bli bättre.

Att få mer tid till lillstollan känns också bra. Och att kanske (!!??) få lite mer egentid känns också okej!