Är så jävla trött på det här nu.

Hade en hel del känningar igår kväll. Magen spänd hela natten. Men ingen bebis. Börjar bli stressad över var Maja skall vara. Vill inte att hon hattar fram och tillbaka. Vet att de som säger att det löser sig bara menar väl, men för mig är det inte så lätt att tänka så. Det är ju våran lilla skrutta.

Vill inte bara vänta på att den nya fasen i våra liv skall börja, vill inte ha det så här. Det tär på psyket något enormt.