Imorgon är det fyra år sedan min mamma, syrrans mamma, Maja och Ellens mormor dog. De hann aldrig träffa världens finaste mormor. Min mamma var underbar. Vacker, generös, omtänksam. Den bästa. Varför skulle cancer drabba henne. Varför fick hon inte vara med när våra barn föddes, få vara mormor och mamma? Jag saknar henne så det fortfarande gör fysiskt ont. Skjuter bort smärtan ofta ofta, som blir så påtaglig när det är datum som årsdagen, hennes födelsedag, jul.......... Livet går vidare, men såren består, dock inte lika djupa. Men de finns där. För alltid. Ibland blir de större, ibland mindre. Men alltid alltid där.
Saknar dig mamma och älskar dig för alltid.
fredag 28 september 2007
Fredag kväll.........
Upplagd av Caroline/drömlägenheten goes radhus kl. 20:47
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Bästisen!!!
Jag förstår att det gör så ont, men jag kan inte fatta.
Tänker massa på er och skickar kramar, värme och massa kärlek!
Kram Cecilia&Jossebus
Allra käraste syster....
/A
Jag vet hur jobbigt det känns, min mamma dog faktiskt exakt samma datum som din mamma, fast ett år senare, även hon i cancer. Hon hann heller aldrig se min lilla dotter, vilket känns så orättvist, hon skulle ha varit en underbar mormor till min lilla Miranda.
(Jag känner inte dig, men hittade till din sida via min kusin Hannas blogg.)
Malin
Sänder en tanke till dig och din syster denna dag......KRAM
Livet är orättvist men går vidare. Som tur är finns fina minnen kvar.
Jag kan inte helt förstå eftersom jag aldrig varit med om en sådan förlust som du/er.
Men jag KRAMAR om!
Skicka en kommentar