fick mamma komma till hospice. I 29 dagar var hon där. 29 dagar av ovisshet (fast man visste utgången...), sorg, förtvivlan, overklighetskänslor, glada skratt, tårar, tokigheter, mysiga stunder.........
Saknaden är stor, sorgen gör fortfarande ont. Fem år senare.....
Jag älskar dig mamma.
måndag 1 september 2008
1 september 2003
Upplagd av Caroline/drömlägenheten goes radhus kl. 19:13
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Kram i sora lass.....
Från familjen Kina,Patrik,Malin
Tio tusen kramar till dig från mig!!!
Åh, våran älskade fina fina mamma... Kramar systeryster /A
Jeg mistede min far i morgen for 2 år siden. Han døde af ALS (amyotrofisk lateral skelerose).
Han tog sin sygdom med fatning og ventede længe kun på at dø.
ALS lammer hele menneske fra næsen og ned så man mister talen, bevægeligheden og til sodst vejrtrækningen. Processen sker på 1-1½ år, så er man totalt lam.
Han levede kun 3 år fra han mærkede sygdommen. Men han var rede til at dø. Det at han ikke frygtede døden gjorde det lettere for os andre.
Min far var forfatter. Han var religiøs og arbejdede med mennesket udvikling og psykologi i romaner.
Se evt. hans hjemmeside: www.vagnsverden.dk
Jeg føler med dig.
Det er svært at miste og at savne.
Karen
Tankarna går till dig från svärmor .
Så fint skrivet. Känns som om ni stod väldigt nära varandra...så sorgligt att hon inte fick stanna längre.
Stor kram!
vet precis känslan o saknaden o sorgen går ju aldrig bort men det blir hanterbar!!!så sorgligt att de bästa går bort först!många varma kramar till dig o syster från jannika
Beklagar verkligen... vet inte riktigt vad man skall säga... fint skrivet. Saknad kan vara svår...
kramar
Tack alla rara för de fina värmande orden!
KRAM C
Skicka en kommentar