Kan andas ut nu!

För elva dagar sedan kände jag en svullnad i mitt högra bröst. Blev såklart livrädd. Kontaktade sjukvårdsrådgivningen, som tyckte att det lät som mjölkstockning. Hmm, jag hade ingen mjölk kvar efter att jag slutade amma Maja för en och an halv månad sedan (då). Men, man lyssnar ju på "experterna", men kände mig inte nöjd eftersom det inte blev bättre.
Fick till slut tag på husläkaren efter en och en halv timmes väntetid...."tyvärr ingen tid finns, en läkare sj.skriven, kontakta husläkarakuten". Telefon kö........igen. Totalt stod jag nog i diverse telefonköer i ca fyra timmar förra veckan. Stackars Maja som fick stå ut med att jag lekte med henne med en lur i örat.
Träffade läkaren på husläklarakuten som trodde att det var ngt som heter fibroadenomatos (kan det namnet utantill nu!) och det är ofarliga vävnader som en av tre kvinnor har. Jasså?! Aldrig hört talas om, men som syrran sa, "det pratas ju inte om kärringsjukdommar, det är ju bara gubbars prostatproblem som uppmärksammas". Så sant så sant. Varför skall det skrivas om tanters åkommor, det handlar ju bara om tanter. Grrrrrrrrr.
Läkaren på husläkarakuten tyckte att jag skulle träffa läkaren på mvc som kunde skicka en remiss till mammografimotagningen för att följa upp och stilla min oro. Han trodde absolut inte att det var något farligt och hade han haft mista misstanke så hade han slängt sig på telefonen direkt upp till Ackis. Något lugnad gick jag därifrån. Men hemma kom tårarna igen och jag låg på sängen och var övertygad om att jag skulle dö ifrån Maja. Dödsångest. Vidriga känslor. Förra veckan var ett töcken i julförberedelserna....varför skulle jag känna såhär Maja´s första jul? Orättvist.
Fick tag på mvc, och det hade en tid till mig fredagen 22 december. Träffade läkaren där som tyckte att jag var modig som skaffade en till så tätt eftersom det var hon dom sjukskrev mig för foglossningen under graviditeten med Maja! Undersökningen gick bra, men hon skrev en remiss som kom fram i onsdags, och igår ringde för att höra om den hade kommit fram. Det hade den och de hade en återbudstid idag fredag som jag fick.
Vi var där i förmiddags tjugo över nio och halv tio var jag klar att gå därifrån med glädjande besked!!!!! De gjorde ett ultraljud och läkaren kunde inte hitta något konstigt. Så skönt.
Har räknat ut att från första känningen till glädjebeskedet så har det gått elva dagar. Elva dagar. Jag har haft en enorm tur med alla läkartider och undersökningar. Ibland fungerar den svenska läkarvården som den skall.

Nu skall jag njuta av Maja, R och den lilla krabaten i magen. Redan vecka tolv och det stramar ordentligt i magen. Snart blir det dags för mammabyxor!!!

2007 kan definitvt firas in och bli ett bra år!