Mysfrukost i gamla fåtöljen.
Busfrukost i pappas fåtölj!Roger är på Arlanda för att om en timme flyga till Milano med jobbet. Är inte ett dugg avis! Nehej då! Vem vill äta gott barnfritt, titta på fotboll med vip-platser (ok inte det då!), sightseea och shoppa lite när man kan vara hemma och mysa/tillrättavisa/skratta med tjejerna!!!
Visst hade jag gärna åkt på en sådan resa, men det här är Rogers resa, och nu är det hans tur att få njuta lite med tanke på hur våren varit för hans del. Han är värd varenda minut av denna resa. Dock tyckte han att det var jobbigt att åka ifrån oss.
Imorgon kommer Ellen att pola ihop med farmor! Tack!! Maja och jag skall gå på restaurang (pizzera!!) och mysa med nymålade naglar och kjol! Det skall bli så mysigt att bara vara vi två.
Om en stund skall vi ut till parken där vi skall picknicka med David plus mamma!
edit: Giv mig styrka att klara dessa tre dygn. Just nu rinner tårarna och jag har svårt att ta mig samman och komma iväg. Saknar någon att prata med, saknar min mamma så det gör ont. Känner mig väldigt liten och ensam i världen. Trots att jag har många runt omkring mig så är det min känsla nu. Ensam. Är ensam stark?
7 kommentarer:
Vilka mysiga morgontjejer! Visst är det lite lyxigt med frukost framför TV! Hoppas att du får en härlig helg med tjejerna! Att få gå själv med mamma på pizzeria med nymålade naglar och kjol blir nog väldigt uppskattat! :)
Hoppas att mannen mår bättre i sin mage nu! Ha det gott!
Kram Fia!
Ja visst kan man känna sig ensam trots det. Jag och David kommer till lekparken strax och sen kommer jag gärna ikväll efter jobbet. FÖRSTÅR att du känner dig ensam och besviken, det har du all rätt att känna.
KRAMAR bästa syster /A
Det är helt okej att känna sig kluven i en sådan här situation. Förstår att du unnar R resan samtidigt som du tycker det blir jobbigt att vara ensam med busfröna i tre dagar.
Ha det riktigt bra i helgen i allafall. Stor kram från Angelica som fortfarande väntar och väntar och väntar...
Många kramar till dig...
Tack från hjärtat alla fina!
Kram!
En stor kram....
Vet hur det känns...
Svårt i bland att känna glädje,när människor i ens närhet går bort.
När livet snurrar fortare än vi hinner med...
//K
Kram,Kram
Men lilla gumman. Usch vad jobbigt när saker bara kommer över en sådär. Vad skönt att syrran kunde komma till undsättning. Det är ett otroligt jobb att vara ensam hemma med två små energiknippen. Jag skulle också tycka att det var jobbigt, väldigt jobbigt tror jag. Jag har inte vågat prova att vara ensam med barnen så länge än.
Stor kram
Johanna
Skicka en kommentar