dottern (den lilla) febrig (39 grader) och emlig som bara den. Nyser och snorar och är allmänt hängig. Det sa bara pang så blev hon sjuk. Stora dottern sover gott, mamman oroar sig så som mammor (och pappor) gör.
Skönt att inte vara ensam förälder hemma. Jag kan bli tokirrationell medans pappan är lugnare och mer sansad. När mina barn är sjuka blir jag så skör som förälder, vill bara ta hand om mina små sidenpuppor på bästa sätt.
måndag 11 maj 2009
Pappan hemma
Upplagd av Caroline/drömlägenheten goes radhus kl. 21:39
Etiketter: Allt möjligt och omöjligt
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Å vad jag känner igen mig. Jag mår för det mesta dåligt när mina små är sjuka. Man vill ju bara att de ska få må bra hela tiden och vara glada.
Hoppas stumpan kryar på sig snart.
Kram
Johanna
Skicka en kommentar