I september börjar jag att jobba igen. Efter nästan precis fyra härliga, jobbiga, fantastiska livsomvälvande år. Jag kommer att jobba som boendeassistent på ett korttidshem (RB) för multihandikappade barn och ungdomar. 90% är min tjänst på, arbetstider må-sö morgon till kväll, storhelger, ja ingen dag är heligare än den andra. Men jag vill inte jobba så. Jag vill arbeta må-fre, ha helgerna fria för min familj. Jag vill inte vara ledig två dagar mitt i veckan för att jobba fredag, lördag och söndag när min familj är lediga. Jag vet att det kan låta bortskämt nu i dessa kristider, men min starka nej!-känsla är stor. Innan barnen kom var det toppen att ha ett sådant schema (jag jublade dock inte över helgerna..) och vara ledig mitt i veckan, ha ordentliga sovmornar osv.
Ännu en aspekt i detta är att jag vill jobba med friska barn. Jag vill ha fler utmaningar, mer fart och fläkt i jobbet. Vill se barnen utvecklas, vara med och bygga framtiden. Missförstå mig rätt, känslan att få vara med och se små framsteg med barnen på mitt arbete är alldeles fantastisk, glädjen går inte att beskriva. Att se barn som mot alla odds inte skulle kunna gå, springa omkring på små vingliga ben är otrolig. Men jag vill vidare.
Hur skall jag då göra i höst? Jag börjar på RB, och får helt enkelt gilla läget tills jag hittar ett annat jobb. Eller skall jag ägna den här sista sommaren som föräldraledig till att jaga jobb? Det positiva med jobbet är att få träffa mina arbetskamrater som är så mysiga, att få en lön, att få känna den speciella gemenskap som man får av att arbeta mot samma mål.
Men flyttstylistutbildningen då? Egna firman? Firman ligger på is. Utbildningen har jag alltid kvar och intresset för inredning kan inte vara större än det redan är! Min dröm är att kunna kombinera inredning och kreativitet med styling av bostäder och miljöer. Fotografera är ett annat intresse jag fått upp ögonen för. För att sammanfatta min framtida dröm, kommer jag på ett ord. Kreativ inredning. Men satsa på det då kan man tycka. Absolut, men inte när barnen är små, jag vill inte ångra att jag inte var med mina barn så mycket jag kan när de är små. Jag är 33 år, är småbarnsmamma och det är där mitt fokus skall vara nu.
Fortsättning följer....!
4 kommentarer:
Bra formulerat. Inte lätt att sätta ord på sina tankar om framtiden men du gör det jättebra.
Kram syrran
Spännande att läsa om dina framtidstankar! Är det tänkt att Ellen ska börja på dagis i aug eller är det senare i höst som är "höst"? Hoppas iaf att du hittar något som du tycker är meningsfullt att jobba med och att du får underbara kollegor, det kan ju väga upp vilket tråkjobb som helst!! kram
*Följer med spänning*
Jag förstår verkligen din nej!-känsla angående att jobba kvällar och helger. Jag pluggar ju till ssk och sliter mitt hår när jag tänker på vilka förjävliga arbetstider jag kommer att ha. Hua!
Vad skönt att du har en så stark känsla för var ditt fokus ska ligga just nu. Jag håller med dig fullständigt. Plugga, jobba och utvecklas ska jag göra under resten av mitt liv, men barnen är bara små NU...
Skicka en kommentar