Lite mycket nu, fast ändå inte...

R kommer att vara pappaledig denna vecka (minst) för nu är jag helt slut. Trött, ledsen, trött och så lite mer trött. Det känns inte bra att Maja är hemma med en mamma som gråter mycket. Hon blir osäker och skrattar till och försöker trösta på sitt söta vis. Jag behöver få vara själv. Ensam. Utan barn. Nåja, utan barn på utsidan av kroppen... Jag mår toppen i kroppen, inga krämpor alls, så varför kan jag inte få må bra i toppen också. Jag skall ju bli mamma igen, till en underbar liten filur. Kan inte någon graviditet få vara bra? Visst förstår jag att det är graviditethormoner inblandade i detta , men när jag känner att ta sig ut på gården för att gunga är ett helt projekt så är det inte ok.

Idag skall jag äta lunch med en kompis, utan barn! Hon är också gravid, och kan få när som helst! Vi skall nog gå till ett ställe där vi kan bli serverade och inte behöva röra ett finger!!!!!!