Åkte hemifrån igår med andan i halsen, kom fram några minuter i sex (!!!) och fick ett glas cider i handen, ställde mig i ett hörn med andra förväntansfulla och fick nog ner pulsen till slut. Det skålades, alla hälsades välkomna och Stylistakademin invigdes under lite påmpa! Det är så spännande, jag har stora förväntingar på kursen. Vi skulle presentera oss, och sådant kan vara lite jobbigt att stå framme vid "vita tavlan", så jag sa att jag gärna gjorde det först! Och det gick jättebra. Efter presentation av alla elever, lärare och inte minst Birgitta Kulling själv (som har gått utbildning på utbildning; sjuksköterska, distriktssköterska, flygvärdinna, samtalscoach...) så gick vi igenom kursplanen, fick litteratur, fikade med kex oxt och annat gott, och bara hade det så bra!
Tänkte inte alls på barnen, förrutom när det kändes att Ellen inte ätit på ett par timmar :)
Artikeln skickades runt och jag fick lite extra uppmärksamhet. Kul faktiskt. Är inte sådan i vanliga fall, men inom detta känner jag mig hemma, det känns så rätt, så jag tar gärna emot lite extra. En av lärarna Madeleine Gesar som jobbat på Sköna Hem i sju år kände igen mig. Det var kul! Vi kom fram till att det var på en klädbutik här i stan, Tabasco som jag ofta var in i förr i tiden, som hon jobbat på. Att hon känner igen mig är positivt, alla kontakter man kan få på olika sätt är bara bra. För detta tänker jag satsa på!
Meddelåldern är nog närmare 40. De yngsta 20 den äldsta 58 (?). Från alla möjliga arbetsområden, vård, dagmamma, vd, egna företagare, ekonomi, osv. Två personer kände jag igen som jobbat extra på min vanliga arbetsplats! Världen är liten.
Vi fick några böcker igår plus några tips på vad vi själva skall/kan köpa. Vi fick "Rensa i röran med feng shui" av Karen Kingston, och "Att växa genom möten" av Kay Pollack. Stylistakademins motto/"undertext" är "Med känsla för människor och miljö". Det är ju det det handlar om, att ha känsla för människor, som kanske har gått igenom något sorgligt eller glädjande och därför skall flytta. Att kunna vara lyhörd och känna av. Att ha en känsla för miljön på ett respektingivande och lugnt sätt. Inte klampa in och ta över. Jag har ju alltid jobbat med människor och omsorg, så känsla för människor har jag. Plus mitt genuina intresse för inredning, design och skapande gör att detta är som gjort för mig! Jag är bra! Måste släppa självkritiken, vara stolt över mina kunskaper. Jag blev ju faktiskt utvald bland 20 personer.
SEr fram emot torsdagens kurstillfälle. Nu har de små hjärtegrynen vaknat. Jag är mamma också!
onsdag 23 januari 2008
Stylistakademin del 1
Upplagd av Caroline/drömlägenheten goes radhus kl. 12:52
Etiketter: Allt möjligt och omöjligt, Stylistakademin
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Vad spännande det ska bli att följa dig och din resa. Låter som om det kommer bli jättekul!
Varmt lycka till nu!
Kram Grodis
Ja men du ÄR ju så bra på detta!!! Jag är såå STOLT.
Kram syrran
Din lilla söta inredningsnörd! :D
Det ska bli kul att följa din utveckling! Skriv mera snart!!!
Paaa C
Skicka en kommentar