igår var en upplevelse med gamla härliga pojkbandslåtar, massor av skrikande uppklädda=billigt klädda tonåringar som inget hellre ville än att få komma på efterfest! Det var roligt att höra de mysiga låtarna, och jag är glad att jag fick trevligt sällskap, men tänkte mycket på syrran och C som inte kunde vara där.
Vi kom hem sent, men det var helt ok!
tisdag 15 april 2008
Bsb på Hovet
Upplagd av Caroline/drömlägenheten goes radhus kl. 20:54
Etiketter: Allt möjligt och omöjligt
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar