i egen säng. Igår började vi med femminutersmetoden med Ellen. Det tog ca trettio minuter. Idag tog det en kvart, och inte lika mycket gråt. Skönt. Det känns i ett mamma och pappahjärta, men våra barn mår bra av att veta hur det "skall vara". Dvs det är vi som bestämmer, inte de. Barn behöver föräldrar som är konsekventa och inte lägger över ansvaret på de själva. Ett barn kan inte själv bestämma om det skall sova eller inte, om det skall vara inne eller ute etc. Våra barn är trygga för de vet när det är dags att sova, vad som gäller vid matbordet osv. När jag ändå skriver om en sovandes Ellen kan jag berätta att Maja älskar sin nya säng!
måndag 28 april 2008
Sover gott
Upplagd av Caroline/drömlägenheten goes radhus kl. 20:07
Etiketter: Allt möjligt och omöjligt, Ellen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Goplutten då!!!!
Kram A
Lyssna lite mer till ert mamma o pappahjärta. Vad är det som "känns". Ett barns gråt står oftast för ett ouppfyllt behov.
Försök känn efter vad de behöver och stöd dem. Det tar lite längre tid och är svårare, men bättre än att bestämma över dem.
Skicka en kommentar