En smula känslig är väl

bara förnamnet på mig nu. Vilket resulterar i tårar lite då och då. Ibland hinner jag inte "gömma" mig för Maja som blir lite orolig och försöker skratta till så att mamma skall bli glad. Idag gick hon ett steg längre i sitt försök att trösta mig. Hon gick med bestämda steg till badrummsdörren som pappa öppnade, hämtade en rulle med toalettpapper och gav mig en meter eller två som hon sedan skulle torka mina tårar med. Kan ju tillägga att tårarna rann lite mer då, för hur söt och go får man bli när man bara är 16 månader? Underbara underbara lilla Maja!